Alla som har får vet att de ibland kan få lite diffusa symptom som sänker tillväxten eller gör dem allmänt nedsatta. Koboltbrist kan vara en orsak till dålig aptit och torr ull.
Idisslare (får, nöt etc) är beroende av millioner mikroorganismer som smälter fodret som kommer in i vommen. När det gäller lammen så bryts gräset de äter ner till komponenter som sedan kan tas upp av matsmältningssystemet. För att mikroorganismerna i vommen ska kunna omvandla födan till energikällor så behövs vitamin B12. Den vitaminen produceras av mikroberna under förutsättning att de har tillräckligt mycket kobolt tillgängligt. Det är därför det är livsnödvändigt med kobolt för lamm.
Koboltbrist resulterar i att lammets huvudsakliga energikälla blir begränsad vilket i sin tur kan leda till sämre aptit och därmed påverka lammets tillväxt. Kliniska symptom på lamm som lider av koboltbrist är att de tappar hull, ullen blir torr och i värsta fall så kan lammen dö om de inte får behandling.
Brist på kobolt uppstår huvudsakligen av två skäl; antingen får de foder som har producerats på mark med lågt koboltvärde eller så är koboltupptaget hämmat av tillgången på magnesium.
Om man har konstaterat att djuren har koboltbrist så finns det en mängd olika sätt att åtgärda detta. Den största utmaningen om man ska ge dem detta via munnen är att kobolt inte återanvänds eller lagras effektivt i idisslare. Därför måste man se till att det finns tillgängligt i lagom dos hela tiden. Den vanligaste metoden som går ut på att man ger dem en dos i munnen har ringa värde på grund av detta.
Dosering
Tillskottsdosen för får som lider av koboltbrist är följande: Lamm (35 kg) ska ha 1 mg kobolt/djur och dag. Tacka (70 kg) ska ha 2 mg kobolt per djur/dag.
Hur ofta ska man då behandla?
Eftersom kobolt inte återanvänds eller lagras i djuret så är det bättre ju oftare de kan få dosen. Minimum ska de ha en dos var tredje vecka. Idealet är att ge dem varannan vecka. Man har sett att om man ger dem mer sällan än var tredje vecka så ger det knappt någon effekt. Regelbunden dosering i munnen är den billigaste metoden och kan kombineras med andra behandlingar så som fotbad mm.
Via munnen genom lösning
Koboltsulfat (21 % kobolt) är det vanligaste koboltpreparatet som används för att göra orala lösningar. Om du själv blandar Koboltsulfat med vatten ska måtten vara 7,5 g per liter vatten eller 1 kg per 135 liter vatten. I den här koncentrationen kommer 10 ml av lösningen innehålla 15,5 mg kobolt vilket är precis lagom för ett lamm på 35 kg i två veckor. Tyngre lamm eller tackor ska ha proportionellt mer (t ec ska en tacka på 70 kg ha 20 ml av den här lösningen).
Det är inte rekommenderat att blanda koboltlösningen med avmaskningsmedel eftersom de inte blandar sig särskilt väl och kan då medföra att djuren får fel dos av det ena eller andra preparatet. Om du köper kobolttillskott i en vitaminmix så ska du vara noga med att följa tillverkarens instruktioner så att de får rätt mängd. Försäkra dig om att förpackningarna är skakade eller omrörda ordentligt innan du använder dem eftersom innehållet kan dela upp sig under lagringen.
Vitamin B12 injektioner
I de fall där bristen har gått så långt att djuren är anemiska kan det rädda livet på dem att ge injektioner med vitamin B12. Injektionerna måste upprepas flera gånger eftersom B12 inte heller lagras särskilt mycket i kroppen på djuren.
Tillskott till måltiderna
Om lammen fodras med kraftfoder pellets så kan det vara möjligt att de får i sig tillräckligt mycket kobolt där. Kontrollera mineralinnehållet och räkna ut om det ingår tillräckligt mycket kobolt för att täcka deras dagsbehov på 1 mg per lamm och dag. Om de har ojämn tillgång på kraftfoder så kan man behöva komplettera med en dos i munnen ändå emellan åt.
Jordförbättring
I de områden där det helt enkelt saknas kobolt (dvs att det inte är uppbundet av andra spårämnen) så kan gödning med koboltsulfat minska koboltbristen hos de betande djuren. Om du funderar på den här strategin så ska du ta jordanalyser först för att kolla tillgängligheten på mangan. Normal dos är 2-3 kg koboltsulfat var 3-4:e år.