Mer muskelscanning

 


Det är intressant med muskelscanning för det är ett sätt att objektivt mäta muskeldjup och fettmängd på ett levande djur utan att skada det. Dessa egenskaper har en arvbarhet på ca 0.30 när det gäller musklerna och ca 0.35 för fettet.

Man kan mäta muskler och fett på olika delar av kroppen men forskningen har visat att man får bäst resultat om man gör det över ryggmuskeln. Fettdjupet är ett mått på subkutant fett, en viktig egenskap när det gäller klassning med EUROP-systemet vid slakt. Bild 1.

Den bästa tidpunkten för muskelscanning är när lammen börjar sätta fett. Detta sker ungefär vid 35-42 kg för köttraserna men det varierar lite beroende på ras och uppväxtmiljön. Man ska väga lammet samma dag som man muskelscannar för att kunna korrigera för lammets vikt sedan.

Vad gör man med resultatet?

Resultat man får efter scanningen kan man sedan lägga in i en databas för att kunna jämföra djuren. Arbete med att få fram ett sådant system pågår. Sedan kan man göra sitt livdjursurval och på de djuren som ska till slakt får man en indikation om deras slaktmognad.

I Skottland, Australien, Nya Zeeland och Norge är det vanligast att man använder muskelscanning på faderrasen för att välja ut livbaggar.

Men i Norge använder man också muskelscanning vid en köttbedömning. Man använder inte Blup utan en förenklad metod där man inte tittar på släktskap. Tacklammets siffror korrigeras för kullstorlek och moderns ålder och det ges poäng för muskel- och fettdjup som summeras och ger en indikation för hur bra tackan är som avelsdjur.

Man ska dock tänka på att resultatet av muskelscanning kan bli missledande om det finns stora skillnader i vikt, ålder eller miljö.

För att få det bästa resultatet vid en jämförelse av flera djur så bör man korrigera för: kön, kullstorlek, moderns ålder och vikt vid muskelscanningen (eller ålder).

Generellt så har bagglamm större köttfyllnad och mindre fett än tacklamm vid samma ålder om de har vuxit upp under samma förhållanden.

Begränsningar med ultraljud

Vid selektion bör ultraljuddata användas tillsammans med tillväxtdata, släktskapsinformation och fenotyp värdering av djuret.

Om man inte använder index så kan ultraljud vara bra till att finna djur som bättre än, medel eller under genomsnittet i flocken. Man kan också hitta extrema djur

Hur gör man då?

Djuret ställs upp vid apparaten.
Bild 2 och 3.

Scannaren finner målpunkten på ryggen, ca tre fingrars bredd efter sista revbenet. Det är viktigt att djuret står stilla och avslappnat. Bild 4.

Ullen delas åt sidan och kontaktmedel (olja el dyl) hälls i benan så att proben får god kontakt. Bild 5 och 6..

Med en lätt hand och små rörelser finner man bilden som sedan fryses på skärmen så att man kan mäta på bilden. En del maskiner har möjligheten att lagra två bilder på skärmen. Detta är bra för då fryser man två bilder och kan sedan välja den bästa för avläsningen vilket ökar säkerheten i siffrorna.

Sammanfattning

Muskelscanning med ultraljud är ett säkert, enkelt och relativt billigt sätt att uppskatta kött och fett på lammet.

När man väljer ut avelsdjur kommer man uppnå störst framgång om man använder ultraljudet vid en indexberäkning som tar hänsyn till släktskap och korrigerar för lammets vikt/ålder vid scanningstidpunkten.

Men, som i Norge, kan man i en övergångsfas använda muskelscanningen för att hitta de djuren som avviker från mängden och då använda en enklare men inte så ”korrekt” korrigering som Blup för värdering av livdjur.

När man använder muskelscanning för att välja ut livdjur så måste man komma ihåg att ta hänsyn till lammets vikt och ålder.

Lite om lammproduktionen i Norge

Det lamm som produceras i Norge äts också upp där. De har marginell export och import. Normännen äter ca 5,3 kg lammkött per person. De har 17 740 besättningar och snittet ligger på 67 tackor i medel per besättning vilket gör att de har ca 1,2 miljoner tackor totalt. Norsk Kvit Sau är den vanligaste rasen. Lammen slaktas på hösten då de är 5-6 månader och har en genomsnittlig slaktvikt på 18 kg.

Avelsarbetet är organiserat av ”Norsk Sau och Geit”. Man delar upp avelsmålen för olika för moders- och fadersdjuren. Moderrasen ska ha bra fruktsamhet, god mjölkproduktion, god hälsa och hållbarhet, bra ull, bra exteriör/goda bruksegenskaper/ rätt storlek. Viktigast för faderrasen är god tillväxt, bra köttfyllnad/köttkvalitet och rätt fettmängd.