Tänka på vid klippning

Att klippa ett får – både vetenskap och konst
Fåret är ett av våra äldsta husdjur, och har varit ett av de populärare.
På 1800-talet hade vi ca 1,7 miljoner får i Sverige! En av anledningarna till
den enorma populariteten står att finna i dess förmåga att hålla värdfolket varmt.
Jag tänker då inte närmast på den vilda jakten efter rymlingar över stock och sten
i grannarnas fält, utan snarare ullens värmegivande förmåga. Denna energiomvandling
startar egentligen med klippningen av ullen och slutar med det färdigberedda klädesplagget.
Där emellan kommer kardning, spinning och stickning i de flesta fall, alla moment som
ger god och härlig värme. Dessvärre har det blivit alltmer omodernt med att själv bereda
sina kläder, och därför värmer fåren oftast endast numera vid klippningen (rymningarna undantagna). Som fårklippare till flera olika besättningar kan jag dock lova att det oftast inte är
jag som svettas mest under klippningen…

För att minska energiförlusterna i samband med klippningen vill jag passa på att förmedla
några goda råd samt en del tips om hur ni gör för att förenkla för er själva och för era husdjur.
Har ni synpunkter på mina tips är ni välkomna att diskutera med mig, det finns ju som bekant
många olika sätt att se saker på, och ännu har jag inte sett allt…

Enligt lagstiftningen måste får klippas minst en gång årligen, men de flesta mår bäst om de
kan klippas två gånger årligen. Inledningsvis kommer en mängd olika tillfällen då man ska
klippa djuren, och när man ska låta bli. Till sist kommer argumenten för varför jag
rekommenderar detta. Tänk dock på att alla djur har olika miljö och varje ägare är unik,
så de råd jag ger är generella. Använd sunt förnuft då er produktion är avvikande från
normala betingelser eller om ni har extrema förhållanden i övrigt.

Klipp:

Före betäckning (gäller även de unga livlammen på hösten).
Före lamning.
Lamm som ska stallas in (vinterlamm). Baggen 2½ månad före betäckning.
När djuren kan komma till en ombonad miljö efter klippning.

Klipp inte:

Under dräktighetens två första månader.
Under dräktighetens sista tre veckor.
Baggen precis innan betäckning.
Kraftigt underutfodrade eller sjuka djur, speciellt om det är kallt.
Våta djur.
Kraftigt nedsmutsade djur.
Då tackorna har lamm som är yngre än 2 månader.
Under mars-maj (i Sverige).
Då du själv inte mår bra.
Då miljön djuren ska vistas i den närmaste veckan kommer att ha minusgrader.
Under rötmånaden.

Före klippningen
Beställ klippare i god tid om någon annan ska klippa djuren. Berätta också din Maedi status
samt om djuren har smittsamma sjukdomar, exempelvis munsår eller fotröta. Beställ klippning
till rätt antal djur…
Se till att dina skär är slipade och saxen i god trim om du ska klippa själv.
Om identiteten ska fastställas på djuren, gör detta innan, exempelvis genom rengörning av
öronmärkena innan!
Ta hem och fram säckar och tidningar samt ett bra sorteringsbord.
Boka in tillräckligt många som tar hand om djur, ull och övrigt.
Undvik att utfodra djuren samma dag som de ska klippas (de ska endast ha vatten).
Gör i ordning platsen som klippning ska utföras på.
Bestäm vad ullen ska användas till, eftersom detta styr hur den ska sorteras.

Klippområdets och fårfållornas utformning

Fåren ska stå tätt för att undvika jakt och den extra stress det innebär.
Ha inte fler djur i fållan än vad som kan klippas utan att djuren behöver lägga sig ner.
Ibland kan det vara idé att ha två fållor, en större för vila med vattentillförsel till,
och en mindre, precis framför klipp-platsen.
Underlaget ska vara dränerande eller bra på att absorbera urin och gödsel. Ju räddare och
mättare får, desto mera gödsel läggs det i fållan.
Platsen ska vara väl upplyst.
Temperaturen ska vara angenäm (även för den som klipper), och inte placerad i drag
Golvet ska vara halkfritt, och inte bestå av ströbädd eller liknande. Ett slätt betonggolv
med masonite-skivor på kan vara ett bra alternativ, fråga den som klipper hur denne vill ha det.
En del klippare behöver ha en vägg eller tak att fästa saxen i. Kolla upp hur din klippare
vill ha det!
Djuren ska vara nära klipp-platsen.
Själva utrymmet för klippning bör vara ca 2½ x 2½ m.
Ström är bra. Ganska få klipper med handsax, även om detta är ett mycket bra sätt att klippa
enstaka får eller små besättningar med.

Under klippningen

Se till att flödet av djur fram till klippningen fungerar bra. Det måste inte nödvändigtvis
gå fort att klippa, men de djur som ska klippas ska inte stå i väntefållan alltför länge,
speciellt inte om de är dräktiga.
Avmaska eller klipp inte klövarna före klippningen. Gör det efteråt om det ska göras vid samma tillfälle.
Sortera ullen efter varje får.
Klipp vita djur före färgade djur.
Släpp inte in baggarna till varandra i en stor box första timmarna efter klippning, eller in i
boxen med oklippta djur.
Håll saxen igång och smörj sax och skär efter behov.
Byt skär när de börjar bli slöa.

Efter klippningen

Sortera ut utslagsdjuren.
Ta hand om ullen och sänd iväg denna eller lägg in på lagringsplatsen.
Avlusa vid behov.
Klipp klövarna, men var noga med klövklippet ifall det förekommer smittsamma klövsjukdomar i besättningen.
Om djuren fastat innan klippningen är det bra om de kommer till foder allt eftersom de klipps
om inte klövarna ska desinficeras. I sådana fall bör detta göras innan de får foder igen.
Studera fåren, och leta efter onormala tillstånd som kan upptäckas lättare på klippta djur.
Rengör sax och skär och smörj upp saxen.

När ska man då klippa sina får?
Det man gör med klippningen är att förbättra djurens välmående, speciellt inför installningen,
då fåren kan göra av med överskottsvärmen bättre då de är klippta. Fuktiga får lider ofta av
klåda och då de kliar sig tovar den fuktiga varma ullen samman och fåret får ännu svårare att
göra sig av med överskottsvärmen.

Rekommendationen är att klippa två gånger årligen, och då helst före betäckning och en månad
före lamning. Finessen med klippning före betäckning är att man får bättre koll på tackans hull,
och dessutom flushar henne genom att förbättra foderomvandlingen. Detta tillsammans med ökad fodertilldelning leder till fler avlossade ägg och (i de flesta fall) fler foster. Den andra klippningen före lamning ger en klart förbättrad förlossningshygien, samt en bättre översikt
över juver och genitalier. Dessutom ges tackan en mycket bättre aptit då hon klarar av att äta
mer foder, då värmen som bildas av fodret kan avges från kroppen utan isolerande ull. Lammen
får vid födseln en bättre start genom att juvret inte är dolt bakom smutsig ull, och råmjölken
kan erhållas snabbare och säkrare – livsviktigt för det nyfödda lammet! Att tackorna upplever klippningen som en positiv sak kan man många gånger se efteråt, då de ofta skuttar omkring i
hagen som små lekfulla lamm efter att ha blivit klippta. Har tackorna skaffat sig ohyra hinner
man avlusa innan lammen föds, och man får då färre individer att avlusa på.

Då aptiten ökar efter klippning, gör detta att lamm som ska till slakt växer till sig bättre
om de klipps några veckor (3-6) innan. Samma sak gäller för avvanda tackor som behöver få
bättre hull innan de slaktas.

Baggen är ett kapitel för sig
Han ska vara på topp inför betäckningarna, och detta är han inte om han klipps precis innan
han ska in till sina lekkamrater. Spermierna tar 2½ månad på sig från det att de börjar produceras tills de är klara för befruktning. Tackorna påverkas lättare till brunst om baggen som kommer
in till dem luktar mycket, vilket en bagge med hår på ”bröstet” gör mer än en slätrakad.
En baggsele som sätts på en alldeles nyklippt bagge kan dessutom skava ganska rejält i huden.
Detta innebär att den optimala klipptiden för baggen är ca 3 månader före betäckning.
Baggen är dessutom mer intresserad av nyklippta tackor, då de doftar mer spännande p.g.a. stresshormoner och ”klippningslukt”.

Om man håller flera baggar i grupp kan klippningen orsaka stress i gruppen strax efter
klippning då dofterna blandas runt på baggarna. Eftersom fåren känner igen varandra dels
med hjälp av dofter, utseende och läten är det ett dilemma för djuren att känna igen
varandra direkt efter att dräkten skalats av. Det är inte alltid baggarna ”talar” med
varandra innan de använder skallen som rangordnare, och då kan det smälla ganska rejält.
Därför rekommenderas att de nyklippta baggarna behandlas som om de var nya för varandra,
d.v.s. de första timmarna efter klippning sätts de tillsammans i en trång box tills de
bestämt vem som ska bestämma.

När på året kan man klippa?
Allra enklast är det att klippa djuren innan de ska stallas in, eftersom ullen oftast är
av mycket god kvalitet just då. Kan man undvika att ta in dem innan är det bra, för varje
stund som de är i halm, spån eller torv minskar värdet på ullen dramatiskt. Att klippa djuren
utomhus går mycket bra, bara platsen de står på är gräsbeklädd och ren, vilket kan lösas
med flera grindar som flyttas allt eftersom klippningen fortgår. Grus ödelägger skären
direkt och måste undvikas.

Under hösten startar djuren sin vinterpälssättning till en mer värmeisolerande päls med
mindre glans och mer bottenull. För den som vill ha glansig ull bör klippning ske innan
denna övergår till vintertyp. Ullen har ju som egenskap att hålla fåret torrt och varmt,
och därför är det viktigt att tänka på detta då man klipper, eftersom djuren inte klarar
av alltför stora omställningar i temperatur. Det innebär att den stress som klippning
innebär kan bli alltför stor om det är kallt. Ska man klippa fåren under kalla förhållanden
måste miljön man erbjuder efter klippning vara så pass bra att djuren kan hålla värmen,
eller öka den. Mer foder ger ökad värmeavgivning, och ett extra mål foder kan ge tackorna
den värmesköld de behöver.

Under mars-maj är djuren i regel som mest svårklippta då bottenullen är som tjockast och
ullfettet stelt. Detta varierar dock med när lamningen infaller, så ibland kan det gå bra
att klippa under våren om tackorna är i god kondition och inte ska lamma förrän i juni.

Nylammade tackor har nyss genomgått en förlossning med allt vad det innebär med hormon-
omställningar och liknande. En jämförelse kan göras med nyförlösta kvinnor. För den som
föreslagit en bergsbestigning (med barn) för en mamma med foglossning och två kolikbarn
kan kanske tänka sig svaret redan på förhand från henne, och tycka att det är ganska rimligt.
Jag vill inte på något sätt jämför kvinnors barnafödande med lamningar, eller klippningen med bergsbestigning, men det finns vissa likheter…

En del tackor har foglossning, och det är inte alltid att man sett detta innan. Klippning
då tackan läggs ner kan då vara mycket obehaglig.
Hormonerna är i olag. Ullen får lägre prioritet när annat måste sättas i första rummet,
och den kan vara svårgenomtränglig med massor av gult stelt fett. Dessutom är djuren mer
lättstressade och svårhanterliga.
Huden är slapp och lätt att klippa sönder.
Lammet/lammen behöver mer mat efter hand som de växer, och om tackans egna behov skjuter
iväg mitt under denna period är kanske inte jämförelsen med bergsbestigningen alltför långt borta.
Oroliga tackor med skrikande lamm som saknar mamma är svårare att klippa.
De är dessutom svåra att svälta innan klippningen eftersom de behöver all mat de kan få att äta.
Stressen att vara från sina lamm den stund det tar att klippa kan vara jobbig såväl för
tacka såsom för lamm.
Risken att lammen kommer i kläm under tiden som djuren står i klippningsfållan är stor.
Inte alltför sällan bryter lamm benen vid dessa tillfällen.
Venen till juvret är stor och välfylld med det ökade blodflödet, och det är lätt att klippa
sönder den då huden är tunn och ådern upphöjd. Tackan dör inte alltid av detta, men det blöder rikligt.

Åtgärder inför klippningen
Att dra in på fodret innan fåren klipps görs av flera orsaker. Dels blir de mindre
omfångsrika, vilket kan vara en stor fördel på en högdräktig tacka, men inte alltid annars.
Dels är mag-tarmsystemet inte i full gång och tarmen tömmer sig inte lika lätt vid klippningen.
Glid-minor på klippytan brukar varken ge fin ull eller glada klippare. Dessutom sprids
inälvsparasiter med gödseln och ju mindre sådan på skorna och kläderna desto bättre.
Ska djurens klövar desinficeras efter klippning är det bra om de kan gå till klövbadet direkt,
och då ska de ju inte gödsla i badet heller, vilket de annars gärna gör.

Klippningsteknik
För den som är ovan kan det vara idé att klippa tackorna fixerade. Klippstolar som finns att köpa kan vara ett utmärkt tillbehör för den mindre vane. Då klipper man först från svansen fram till huvudet längst upp på ryggen. Därefter klipps sidorna, en sida i taget, först parallellt med det första draget, och sedan uppifrån och ner på området mellan benen, för att sluta i höjd med det ullfria området vid frambenet. Ullen som nu klippts av, samlas in och sorteras för sig innan magen och benen klipps. Tänk dock på att sträcka huden väl genom att dra i huden bredvid saxen. Därefter klipps benen längs med längden på dem, och de sista ulltottarna ”fångas” in med skärets yttersta tänder genom att huden dras fram på benet med den saxfria handen. För den högerhänte är det enklast att klippa fårets vänstra sida först, då man kommer till bakre regionerna, eftersom man då kan klippa under anus (och ev. genitalierna) hela vägen till andra låret. Halsen kan klippas antingen uppifrån huvudet neråt, eller tvärtom, men här måste man alltid sträcka väl på huden för att undvika klippskador! Mellan låren och ut under svansen är det viktigt att klippa från ena låret till det andra. Hälsenan är inte svår att klippa av, och risken att djuret hoppat till just när saxen kommer dit kan annars vara förödande om saxen vinklas mot senan. Dra hellre fram huden med handen till lårets framsida och klipp den längs med låret om djuret har ull långt ner på benet.

Det allra svåraste partiet för fåren är under magen då man ska klippa dem i klippstol. Baggarna är dessutom mer svårklippta där. Många uppskattar inte detta moment alls, då de gärna vill behålla sina skatter i fred. Iaktta stor varsamhet och skydda gärna juvelen med handen när saxen närmar sig, och glöm inte att sträcka på huden! Många baggar kråmar sig ofta då man klipper under magen, och då veckar sig huden, vilket lätt ger klippskador. Riktningen på klippningen under magen är densamma som då man klipper sidorna, d.v.s. uppifrån och ner, fram till mitten av magen. Resten tas lämpligen från andra sidan. Svansar klipps först på undersidan och sedan vid sidorna tör att till sist klippas på ovansidan om de är långa och ullbeklädda, men mjölkfår-svansar kräver trots sin längd oftast ingen klippning alls, då de brukar vara klädda med mycket kort ull.

Har djuret haft diarré är det inte alls roligt att klippa dem i baken. Tyvärr måste de klippas allra mest just därför, så att utrusta sig med en handsax då är inte helt fel, eftersom skären ofta blir slöa då man klipper i gödselbemängd ull. Är gödseln ända in på skinnet kan det vara en bra idé att vänta ett par veckor tills efter att diarrén upphört innan man klipper, så att ullen hinner växa ut och saxen kan klippa av under gödseln.

För den som vill klippa med tackorna enligt de professionella fårklipparnas metoder, rekommenderas fårklippningskurser och/eller instruktionsvideo. Sådana finns att köpa även för klippstol hos LG-produkter i Sölvesborg (0456-303 31). Att klippa får är som att dansa, man behöver lära sig stegen för att ingen ska bli sårad. Det är dock inte alltid så att man ska begränsa klippningen till att endast omfatta två individer, utan man kan vara flera om man bara vet var alla har sina fingrar. Ha första förband tillgängligt alltid vid klippning och se till att rengöra såren väl, det är skitigt arbete för det mesta!

Övrigt att tänka på
Ullen är en fantastisk gåva fåren skänker oss. Med fel utfodring och klippning kan man ödelägga ullen, och värdet helt försvinna. Att utfodra djuren med tanke på ullen är en bra idé om man inte bara vill se klippningen som ett nödvändigt moment i produktionen. Utfodra då alltid djuren så att de inte spiller in foder till sin liggyta, och använd hellre ensilage än hö. Om du använder hö, tänk då på att timotej har hullingar som fastnar i ullen. Ge dem vatten i vattenkoppar istället för stora baljor som de kan få ner halsullen i. Undvik att strö halm på ryggarna, speciellt noga är det om de inte är nyklippta. Tänk också på att färga djuren med spray eller andra färgmarkeringar i huvudet eller någonstans där du inte värdesätter ullen, eftersom inte all färg går att tvätta bort. Sorteringen av ullen innebär att den värdefulla ryggullen separeras från den något sämre hals -och lårullen, samt att bukullen kastas iväg.
Ull som inte kan användas kan läggas i en aktiv gödselbädd där den bryts ner på ca ett år. För den som inte själv ska använda ullen är det viktigt inte bara att veta hur ullen ska sorteras utan också vilken sorts ull köparen vill ha. Ta reda på detta innan klippningen så kan man spara mycket tid på att göra rätt från början. Papperssäckar är numera ganska dyrbara, så packa ullen väl och separera varje ullfäll med ett tidningsblad (dagstidningspapper), utan att snurra ihop fällen i sig själv. Den ska kunna läggas ut som den satt på fåret innan klippning om klippningen gjorts av proffs.

Många undrar varför jag som fårklippare inte gillar att klippa klövarna på fåren då jag ska klippa ullen. Svaret på den frågan är inte bara ett, utan flera. Dels kan man tänka på fårklippning som en montering längs ett löpande band. Ju färre moment att utföra, desto högre tempo. Detta gynnar såväl min egen rygg såsom de djur som står och väntar på att klippas. Ska man klippa klövar innan ullen ska hamna på samma ställe måste allt klövklipp bort mellan varje djur, vilket är stökigt och sällan blir helt bra. Nyklippta klövar är väldigt skarpa i kanterna och man får oerhört lätt rivsår av klövarna om tackan sparkar till lite. Dessutom är det så att man lätt får ömma händer av att klippa många klövar varje dag. Tackornas intresse för att ligga stilla under själva klippningen minskar också om man först vill att de ska stå ut med klövklippningen, och de svarar med att sparka lite mer, en stundtals smärtsam erfarenhet. Tills sist är det så att ju mindre saxen är i luften, ju varmare kan skären hålla sig. Detta innebär att det fårfett som finns på skären från ett får till ett annat inte hinner stelna, och det blir mindre motstånd vid klippningen. Även då det är 25 grader varmt vid klippningen stelnar ullfettet på skären, och den enda metoden för att undvika detta är att klippa hela tiden eller doppa i lösande medel.

För den som inte tycker att det verkar enkelt att klippa får, tänk på att det finns en del människor som inte gör mycket annat än reser runt och klipper får, men ta reda på hur snabb ”din” klippare är. David Fagan satte nytt världsrekord 2003 genom att klippa ett lamm på 18,5 sekunder, men tänk på att det är få förunnat att ens lyckas komma i närheten av detta rekord. Runt 1-2 minuter per tacka brukar klippningen ta för de proffsigare när de ”bruksklipper” i besättningarna. Flera av oss tar det betydligt lugnare. Några klipper bara 4 djur per timma, och det blir ju lite skillnad om man har ett par hundra tackor som står och svälter i väntan på klippning, vem det är som ska klippa…

När ni läser detta väntar vi bara på att spinneriet ska få ullen omvandlad till garn, en lika intressant process som det antagligen är för den som odlar egna druvor till vin, varje årgång är unik.

Mie Meiner, fårklippare sedan 1991