Gotlandsfåret är ett svenskt, unikt lantrasfår, förr kallat för Pälsfår och nära besläktat med Gutefåret.
Rasen är störst i Sverige. Fåret har sitt ursprung i det gamla gotländska utegångsfåret med anor i vikingatid. 1919 startades en avelsstation på Ihre gård med ett 200-tal moderdjur, därefter har rasen vidareförädlats utan inkorsningar. Efterfrågan på gotlandfårets vackra, naturfärgade pälsar och skinn är idag större än tillgången. Intresset för rasen är i stigande. Avelsdjur av god kvalité är eftertraktade vid de årliga auktioner som hålls på Gotland och i Jönköping. |
|
Gotlandsfåret har goda modersegenskaper och ger bra slaktlamm. Efterfrågade på skinn och ullprodukter är större än tillgången. Köttet anses mört, magert och välsmakande. Skinn- och pälsull används till hantverk och inredningsindustrin, speciellt beredda liggskinn används inom vård och omsorg. Fårrasen är utmärkta betesdjur och kan beta på lågproducerande marker. Gotlandsfåret är ett härdigt, livligt, oskyggt och rörligt får. Utmärkande är ett aktivt betessök. Rasen har en utpräglat flockinstinkt. Färgen är grå i olika nyanser från mörkt- till ljusgrått, pälsen är lockig, glansig och silkig. Huvud och ben är svarta, ibland förekommer vita tecken, detta är dock inte önskvärt. Svansen är kort och med ullfri spets. Rasen har bra fruktsamhet och lammar lätt. Det är eftertraktad som moderras i korsningar med tyngre köttfår. |
FAKTA
Vuxenvikt: Tackor 60 – 70 kg, baggar ca 70 – 90 kg
Avkastning i Fårkontrollen 2000; 1,84 födda lamm, uppfödda 1,64 lamm/tacka, 53,2 kg/tacka |
Svensk Raslänk
Gotlandsfårsföreningen |
|
|