Working Kelpien, Australiens vanligaste vallhund, är en produkt av den miljö den utvecklats i, lika typisk för Australien som merinofåret och eucalyptusträdet. Utan den skulle man inte kunnat klara fårskötseln på de stora torra områdena, där hundarna måste arbeta hela dagarna och kunna tillryggalägga enorma sträckor över stenig och oländig mark, ofta i temperaturer på över 40 grader i skuggan.
Det är just Working Kelpiens oerhörda energi och arbetsvilja tillsammans med förmågan att koppla av då det inte är arbete på gång, hans vakenhet och intelligens, hans följsamhet i arbetet parad med självständighet och hans förmåga att vid behov visa tålamod och lugn, som har gjort rasen uppskattad som vallhund av många olika djurslag i snart sagt alla världsdelar. En harmonisk hund om han får utlopp för sin mentala energi genom att arbeta, men som uteslutande sällskapshund passar han inte.
Working Kelpien är medelstor, har kort päls och upprättstående öron. Det finns en rasbeskrivning, som betonar det funktionella i såväl esteriör som mentalitet. Rasens livliga temperament och snabba uppfattningsförmåga gör att den har lätt för att lära, men den har också en egen vilja, vilket gör att den gärna vill lösa problemen på sitt eget sätt. Oftast har den rätt, för den uppfattar situationer och reagerar på dem långt snabbare än en människa, vilket kan vara en stor tillgång i arbetet, men det ställer också stora krav på ägaren, som väl helst vill vara steget före och själv bestämma.
Den avlas på sina vallningsegenskaper och får inte ställas ut, men kan delta i alla andra officiella tävlingar. För att erövra championat krävs att hunden också avlagt godkänt vallhundsprov. Rasen registreras i Svenska Kennelklubbens AS-register under rasnamnet australian stock dog / working kelpie. Ansvarig för aveln är Svenska Working Kelpie Klubben – Rasklubb för australian stock dog working kelpie (SWKK), som har till syfte att bevara och utveckla rasen som arbetande vallhund. Klubbens valphänvisning lämnar uppgift om uppfödare och valpkullar efter meriterade föräldrar.
Kelpie är ett gaeliskt ord som betyder vattenande (en ondskefull ande som hemsöker vadställena i skepnad av en häst, ”bäckahäst”). Working Kelpien är uppkallad efter en tik vid namn Kelpie, som överlägset segrade på det första vallhundsprovet i NSW år 1872. Det blev stor efterfrågan på hennes valpar, och avkommorna kallades till en början ”Kelpie´s pups”, Kelpies valpar, och på så sätt fick rasen sitt namn. Den härstammar från vallhundar som de skotska emigranterna började importera till Australien från sina hemtrakter under första hälften av 1800-talet. Dagens Working Kelpie är en direkt fortsättning på de ursprungliga vallande linjerna.
Till en början räknades alla kelpies som samma ras, men från 1967 registreras Working Kelpies i Australien av Working Kelpie Council, medan Australian Kelpies registreras av kennelklubbarna. 1976 blev brytningen definitiv då man från kennelklubbshåll beslöt att inte vidare erkänna Working Kelpien, vilket påverkade rasen i hela världen.
De första två Kelpiena kom till Sverige år 1973, men dessa var huvudsakligen av Australian Kelpie typ. Följande år kom de två första rena Working Kelpiena, två tikar, som så småningom följdes av flera importer. Riktig fart på importerna blev det inte förrän under 1980-talet, då Nordiska Working Kelpie Rådet bildats 1984 för att bevara rasen som arbetande vallhund i Norden. Det dröjde emellertid ända till år 2000 innan Working Kelpien blev erkänd som separat ras och började registreras av Svenska Kennelklubben (SKK). I samband med att rasklubben blev ansluten till SKK ändrades klubbnamnet enligt ovan.
SWKK (NWKR) har sedan 1984 varje år anordnat ett mästerskap i fårvallning för Working Kelpies öppet även för deltagare från Norge och Finland. Klubben anordnar också veckoslutskurser för nybörjare och mera försigkomna. SWKK förmedlar även valpar efter föräldrardjur som uppfyller klubbens avelskrav.
