December är här och betet börjar bli knappt på många fårgårdar. Nu när betäckningssäsongen går mot sitt slut vore det synd att släppa kontrollen och låta tackorna gå ner i kondition. Varje år hör jag berättelser från fårägare som har haft tackor i god kondition under betäckningen och trots att de har fodrat dem extra när det har närmat sig lamningen så har många tackor varit i dåligt hull när de har lammat och därmed haft lite mjölk.
Problemet här är att många tackor förlorar mycket hull i mitten av dräktigheten. Det finns förvisso vissa fördelar med att ha tackorna på underhållsutfodring fram till dess att de når högdräktighet men dieten får inte vara så snålt tilldelad att de tappar hullet.
Efter lamningen kommer tackorna delvis att ta av sitt hull för att producera mjölk. De använder sitt lagrade fett för att tillgodose dem med extra energi de gånger då fodret inte räcker till för att möta deras behov. Tunna tackor kan inte göra detta. Om de tappar hullet mitt i dräktigheten så kan man inte få tillbaks den under högdräktigheten eftersom tackan delar sin energi med de växande fostren. Budskapet är tydligt – stödutfodra tackorna ordentligt! Över hela landet så ser vi tackor som går ute på vinterbete och det är svårt att tro att de skulle hitta någonting annat än motion i sitt sökande efter mat. Detta har myntat uttrycket har du dina tackor på bete eller har de bete?
När betet börjar sina så har du ett antal alternativ. Det mest uppenbara är att stalla in djuren. Stallperioden är den mest kostsamma perioden med tanke på fodret och med tanke på det ska vi försöka ha fåren ute så länge som möjligt. Men detta ska inte ske på bekostnad av kroppshullet eller nästa vårs bete.
Alternativen till installning kan vara att man arrenderar bete eller köper biprodukter från skördarna av någon annan lantbrukare. Den senaste tidens regniga väder har tvingat många nötproducenter att stalla in djuren tidigare än vanligt. Detta kan ge möjligheter för lammproducenter att beta av vallar som annars skulle ruttna bort. Återsådd mark skulle också kunna ha fördel av en lätt betning med får.
Betrester
Ett andra alternativ skulle kunna vara rester från betskörden. Om din gård ligger i ett odlingslandskap kan ett avtal med en betodlare ge dig möjligheten att ha djuren ute längre. När du släpper djuren på betrester är det några saker som du bör tänka på:
1) Plötsliga stora intag av betrester kan leda till problem med magarna. För att förebygga detta kan du låta resterna ligga och torka i två veckor. Det är också bra om tackorna är mätta när de släpps dit så de inte vräker i sig av hunger.
2) Överdriven torkning av resterna leder till sämre fodervärde.
3) Dåligt skördeväder och mycket regn leder till dåligt foderutnyttjande. Det kan variera mellan 50-95%. Stripbetning, där du använder två eltrådar för avgränsning ger bästa utbytet. Om du flyttar stängslet i ett sicksack-mönster så slipper du rulla ihop stängslet varje dags när du flyttar det.
4) Med dåligt foderutbyte så kommer 7m² att ge varje tacka 1 kg ts per dag. På den här nivån kommer en normalskörd (2.5 ton ts per ha) hålla 50 tackor per hektar i en månad.
Vad har du råd att betala?
Oavsett vad du ger tackorna att äta så är den viktigaste siffran kostnaden per tacka. Kostnaden för att hålla tackorna inne med ensilage och på halmbädd är ungefär 45 kr per månad per tacka. Det är nu du måste titta på extra arbetesfaktorn som kan dyka upp om du arrenderar bete en bit bort. Räkna på hur lång tid det tar att åka fram och tillbaks för att inspektera fåren dagligen och vad det kostar dig. Jämför detta med kostnaden per månad för att ha dem på stall och se så att det inte slutar med att du får betala dyrt för betet.