Den 16-17 juni anordnade Lammproducenterna ett parasitseminarium på Öströö Fårfarm. Inbjuden föreläsare var Eurion Thomas, ledare för EU-projektet PARASOL (PARAsite SOLutions), vars syfte är att minska resistens hos fårens parasiter. Marianne Carlsson, Bohuslamm, skriver här om alla nya intryck deltagarna fick.
Parasiter – har vi inte fått den information vi behöver? Vad nytt kan finnas?
Kanske var det många som resonerade så när de såg Lammproducenternas inbjudan till seminariet – för visst borde flera vara intresserade? Det här var i mitt tycke något av de mest intressanta och lärande parasitföredragen jag har hört.
Det här var inte den information som vi vanligtvis får till oss – det här var erfarenheter baserade på Engelsmännens situation. De har skapat resistens mot snart sett samtliga parasitmedel – och hur kan vi i Sverige göra för att inte hamna i deras situation?
Mycket ställdes på ändan och det försök till summering jag gör nu bygger på erfarenheter och reflektioner från England förmedlat av Eurion Thomas från Innovis (bild till höger) med stöd av Professor Johan Höglund, SLU.
Man kan också läsa på SVA:s hemsida följande:
Två viktiga inälvsparasiter är Nematodirus battus och Haemonchus contortus.
Haemonchus contortus (stora magmasken) har spridit sig över hela landet. Sjukdomssymtomen hos fåren är blodbrist, käftgropsödem och dödsfall. På besättningsnivå är det viktigt med provtagning och avmaskning med verksamt medel för att bekämpa haemonchus. För att undvika resistens mot antiparasitära medel behövs övervakning på nationell nivå.
Tarmparasiten Nematodirus battus ger upphov till en anmälningspliktig sjukdom; diarréutbrott med dödsfall hos unga lamm under tidig betessäsong. Det första svenska fallen rapporterades 1998. Äldre lamm och vuxna får har oftast god immunitet och kontaminerar därför inte betet.
Läs, begrunda och fundera på om det är något vi borde göra annorlunda. De slutsatser som är gjorda i England vänder UppÅner på vad vi fått lära oss.
Varför ha koll?
För många är det självklart att ha kontroll på eventuella parasiter. Vi behöver göra det för djurens bästa, tillväxten men även för att ha koll på framtida utbrott. Som producent kan ett parasitutbrott orsaka mycket skada med allt från döda tackor och lamm till dålig tillväxt. Hål i plånboken…
Att då kunna ha regelbundne kontroll av ev parasittillväxt är mycket viktigt. Utan att man kan se yttre tecken, mer än sämre tillväxt hos vissa lamm, kan besättningen ha stora problem med parasiter. Parasiter kan reducera tillväxten med 50 % utan kliniska tecken! Om du i din besättning har en tillväxt på 250 gram/dag innebär det att ett 30 kg lamm tar 48 dagar att nå målvikten 42 kg. Skulle du få in parasiter utan att du märkt detta kan tillväxten sjunka till 150 gram/dag – vilket innebär att det tar 80 dagar för motsvarande lamm att nå målvikten. I slutändan blir detta ett antal förlorade kronor och att du får behålla lamm in i en slaktperiod med sämre betalt plus extra kostnader att hålla lammet.
Har djuret fått en skada av parasiter i tarmarna går detta aldrig att reparera och djuret får svårt att tillgodogöra sig näring. Det är därför viktigt att ta bort problemet innan det skadar.
Det finns ett nya zeeländskt uttryck att fundera på –
”Så fort en parasit har passerat tungan börjar den göra skada.”
Livscykeln
Alla ägg, utom lungmaskens, kläcks utanför värddjuret. För att äggen skall överleva på marken krävs syre, fukt och rätt temperatur. De kommer ut via träcken och kan leva där i 2-20 veckor men är ganska känsliga. De dör om de utsätts för mycket UV-strålning, torka eller blir trampade på. De snabbaste kläcks inom 2 dagar.
Nästa skede är två olika larvfaser, fortfarande i träcken. I det tredje och sista larvstadiet är larverna infektiösa och går över från träcket till betet och väntar på att bli ätna av fåret. I detta stadiet kan larven på hösten övervintra i fåret. Vid kraftigt regn kan de följa med regndroppar som skvätter och alltså sprida sig över större ytor på ett enkelt sätt.
Larven är en tuff liten sak och kan överleva i upp till 2 år! Väl inne i fåret så dras cykeln igång på nytt.
Kan får utveckla immunitet?
Ja, detta är man helt övertygade om. Immunitet är en kemisk reaktion som stoppar utvecklingen av parasiter. Det tar ca 4-5 månader att skapa en immunitet.
I ett äldre djur finns det fler parasiter men det egna immunsystemet försöker klara av detta på egen hand. För att djuret själv skall klara detta kräves en bra näringsstatus hos djuret..
Haemonchus är den enda art som fåren inte kan skapa immunitet mot.
Vad som är osäkert, ur ett svenskt perspektiv, är vad som händer med immuniteten när djuret är installat under en längre vinterperiod. Så länge de går ute och äter, om än näringsfattigt gräs, så underhålls immuniteten. Vad man tror är att fåret får tillbaka sin immunitet på olika lång tid beroende på hur länge den varit installad.
Stress kan orsaka att immuniteten hämmas – ex lammning då tackans protein går åt till lammet och mjölk. Därför kan ett bra tips vara att ge tackan extra protein via soja inför lammningen. Tackan går ner till normal nivå av parasiter några veckor efter lammningen, hon är självreglerande.
För de lamm som föds ute tar det ca 2-3 veckor innan de utsätts för parasiter, dvs när de själva börja beta. Medan däremot lamm som kommer från stall och med kraftfoder utsätts för stress när de släpps på bete och därmed blir extra känsliga.
Var finns parasiterna?
Överallt!
Bete på återväxt är inte rena beten. Där puts inte kommer åt, ex dikeskanter, finns parasiterna.
Det finns inte förutsättningar för parasiter att överleva i plansilo (för varmt) eller i hö (för torrt). Däremot vet man inte om de kan överleva i rundbalsensilage.
En kall svensk vinter men rätt förutsättningar kan påverka om parasiter överlever eller inte. Tidigare sa man att 
haemonchus inte överlevde frost men detta är fel. T o m dessa kan överleva som larver på betet.
Rätt förutsättningar, dvs för att parasiter skall dö under en vinter, är en torr och mycket kall vinter med tjäle Är det snö men ingen tjäle överlever parasiterna. De är temperaturkänsliga och är lite aktiva vid 5 grader och mycket aktiva vid 25 grader.
Ett kort bete gör att solen kommer åt, dvs torrare och med mer UV-strålning, och det kan då döda parasiterna.
De finns flest parasiter på ca 2,5 – 3 cm höjd från marken, dvs på fårbeteshöjd. De har också blivit duktiga på att klättra på gräs. Rajgräs är en racerbana för parasiter.
Ju större ett bete är ju bättre är det av flera skäl. Dels så blir inte betestrycket så hårt och fåren tvingas inte äta nära sitt eget träck där parasittrycket är som hårdast och dels så minskar risken för att två resistenta larver hittar varandra och för vidare resistensen.
Parasiter överlever inte på ströbäddar. Detta är ingen optimal förutsättning för dom.
Avmaskning
När man skall avmaska skiljer sig mellan olika besättningar. Förutsättningarna är inte densamma, inte heller historiken. Har de t ex haft haemonchus tidigare? Är det vått eller torrt bete?
Koccidier lever inte på betet utan i smutsiga miljöer och där det är en lång stallperiod. Om man har problem med både koccidier och parasiter bör man tänka på att dessa slåss om samma utrymme i djuret. Behandla därför för koccidier först och därefter parasiterna. Gör man tvärtom tar koccidierna över och djuret far mycket illa och kan dö.
Bandmask orsakar inga problem för djuren om de inte blir i en sådan mängd att de blockerar tarmar och magen. Det finns därför ingen anledning att avmaska ett djur som enbart har bandmask
Lungmasken orsakar mycket liten skada. Bara ibland i kombination med haemonchus.
På hösten övervintrar parasiter i djuren (speciellt haemonchus) vilket gör att man inte kan göra någon äggräkning då. De ligger i ett slags passivt vilostadium och producerar inga ägg. På våren vaknar parasiterna till, oftast av stress hos värddjuret vid lammningen eller när det är rätt tidpunkt (ljus och värme).
Avmaska på fastande mage
Vid avmaskningen skall man tänka på att stänga in djuren 4-6 timmar innan. Avmaska och låt de stå ytterligare 1-2 timmar innan de släpps på bete igen.
Låt aldrig lammen ”nappa”/suga i sig medlet. De stänger då till och allt går direkt till löpmagen.
Det är oerhört viktigt att inte sprida haemonchus. Idag har ca 1/3 av de svenska besättningarna haemonchus. Därför är det extra viktigt med karantän vid köp av nya djur samt att ta en dubbeldos Ivomec. Efter karantän skall djuret tas till ett ”smutsigt” bete för att inte smitta ner ett rent bete med resistenta parasiter.
När man stallar in djuren behöver man inte avmaska om man inte har stora parasitproblem. Har man däremot haft haemonchus bör man avmaska vid installningen.
Resistens
Resistens kan beskrivas som den ärftliga förmågan hos en parasit att klara en normal effektiv dos avmaskningsmedel.
För att se om en besättning har/håller på att utveckla en resistens kan man göra en äggräkning före avmaskningen och jämföra med en räkning 10 dagar efter avmaskningen. Det borde finnas 95 % färre ägg i räkningen efter avmaskningen.
I England ökar antalet resistenta besättningar stadigt och vi i Sverige har nu chansen att undvika detta.
Att lära oss av deras misstag.
Utveckling av resistens sker bl a genom att vid varje avmaskning överlever de parasiter som har den ärvbara förmågan att tåla maskmedlet. Resistensen styrs genom maskens gener. De har antingen 2, 1 eller inga av det resistenta arvsanlaget. Har de två är de helt resistenta, en innebär att de vanligtvis dör av en normaldos av maskmedel men överlever en underdosering.
Varje avmaskning skapar resistenta ”besättningar” av parasiter. Man kan t o m se hos vissa besättningar att de har kvar sin resistens 15 år efter att de slutat med medlet!
Det enda sätt att få bort en resistens i en besättning är att under en 3 års period vara utan djur.
Det är viktigt att man koncentrerar avmaskningsmedlet till den parasit som skadar besättningen just nu.
För att undvika eller försena resistens rekommenderas:
-
Använda olika medel, dvs inte samma år efter år.
-
Använd medlet på ett korrekt sätt
-
Rätt dos
-
Kontrollera givaren – den kan behöva kalibreras
-
Rätt tekning – bakom tungan
-
Öka mottagligheten, dvs ha djuren fastande enligt tidigare beskrivning
-
-
Ha avmaskningskarantän vid inköp av nya djur
-
Använd endast maskmedlet när du verkligen behöver
-
Dvs när det påvisas via träcken att mängden ägg är så pass många att det krävs
-
Beten
Beten kan ”dammsugas” av immuna tackor. Det innebär att de äter upp parasiterna på betet men skickar inte iväg några ägg eftersom de stoppar utvecklingen av parasiterna inom sig. Men för att detta skall fungera på ett säkert sätt måste man givetvis testa dom regelbundet. Rätt mängd parasiter krävs för att skapa och bibehålla en immunitet.
Att ha helt rena beten kan skapa problem även för ett vuxet djur. Flyttas tackan till ett ”orent” bete så påverkas hon som ett 4 veckors lamm och kan dö.
Tänk på att 90-95 % av parasiterna finns på betet, resten är i djuren.
Vid en avmaskning dör de vuxna larver som finns inom djuret och inget mer händer. Det är äggproducenterna som dödas. Dvs så fort fåret kommer ut på betet så börjar det om – de äter nya parasiter och sedan tar det 16-21 dagar för nya ägg att bildas och åker med träcken ut.
Vi behöver därför ha koll på antalet ägg som kommer ut via träcken för att ha så få ägg som möjligt på betet.
En regel som togs upp och som kändes väldigt omtumlande är:
Avmaska aldrig inför byte till ett rent bete!
Detta låter ju helt tokigt, kan det verkligen vara så?! Var finns logiken i resonemanget?
Jo, avmaskar man djuren så kommer det att finnas en liten del parasiter kvar i djuren, de som har arvbarheten att tåla dosen. Enbart dessa resistenta parasiter smutsar ner betet och är också de som fortplantar sig. Och till slut hamnar de tillbaka i djuren igen. Och dessa var ju motståndskraftiga mot maskmedlet. De är avkommer från dem som överlevde första avmaskningen.
Alternativet är, om man måste avmaska för djurens skull dvs att de har en sådan mängd parasiter att något måste göras, att de går tillbaka ett ”smutsigt” bete under en period innan de kommer över till det rena betet eller att några djur inte avmaskas som följer med in på det rena betet. Risken att det blir fortplantning av bara resistenta parasiter minskar då kraftigt.
Det är t o m så att Engelsmännen rekommenderar att det bara är slaktlamm som finns på rena beten eftersom det inte gör något om de har resistenta parasiter och att avelsdjuren går på ”smutsiga” beten för att skapa immunitet.
Summering
Vad blir då slutsummeringen av alla dessa omtumlande uppgifter som vi får till oss från England?
Nästan alla får kommer att drabbas av en mask någon gång i sitt liv. Det vet vi alla och för att få ut maxresultat från besättningarna används olika strategier för att hålla parasiterna i schack och minimera de skador som kan orsakas av parasiterna. Det vanliga är att vi gör som vi alltid har gjort, följer de rekommendationer som vi fått till oss tidigare.
Men under de senaste åren kan man konstatera i bl a England att det är ett ökat problem med resistens mot avmaskningsmedel.
Vi behöver fundera och reflektera över vad vi kan ändra i vår hantering för att inte hamna i samma sits som England. Att regelbundet ta träckprover, och då menar jag betydligt oftare än två per år, för att få en aning om hur det egentligen ser ut i besättningen. Vad som händer på de olika beten fåren går på och inte minst – vad blev effekten efter en ev avmaskning? Den kunskapen borde ju kunna ligga till grund för att vi inte använder maskmedlet av tradition vid vissa tillfällen på året utan när och om det behövs.
Marianne Carlsson, Bohuslamm
Citat, löst i texten:
Kom ihåg – i förlängningen innebär det att för varje gång du avmaskar så selekterar du på resistens hos parasiterna!