Här är en sammanfattning av Inas föreläsning om Dorper-rasen från årsmötet i Karslborg. En repetition för er som var där eller en kort introduktion för er som inte var där.
Dorper
Under föreläsningarna i samband med årsmötet i Karlsborg fick vi glädjen att lyssna på Ina Eriksson som berättade om köttrasen Dorper och hennes erfarnheter av denna. Jag ska här försöka att återge lite av hennes information.
 |
Ina har bott 21 år utomlands och har fött upp Dorper i 11 år. Hon och Shawn har nu köpt en gård i Boda utanför Sala och kommer att arbeta för att introducera rasen i Sverige och arbeta med import och export.
Rasen härstammar från Afrika, afrikansk Dorper och uppkom då man 1942 började arbeta för att få fram en ny ras genom att korsa Persian (modersjur) och Dorset Horn (fadersras) (se bilder här). Det svarta huvudet kommer från persian tackan som är ett mycket tåligt och lättfött djur. Denna korsning har sedan utvecklats i två olika linjer, Dorper och White Dorper (vitt huvud). Dessa är idag två olika raser. I Sydafrika finns idag 10 miljoner Dorper.
Ina berättade för oss att Dorpern är extremt tålig, hon har fött upp Dorper i både Kanada och Mexiko och den trivs och fungerar lika bra i båda klimaten. Den har extra tjock hud och den har både ull och hår (ihåliga- ung. som renhår). Ullen växer på nacke och rygg och den självfäller ullen på våren (visar ej fullt fällningsmönster som 1-åring).
Rasen är framavlad för att vara mycket ekonomisk. Den har ett gott foderutbyte och Ina säger att den äter allt (buskar, ogräs, gräs) och har ”max return på låg input”.
Köttproduktionen är god, den har en god konformation och har en tillväxtkapacitet på 450 g/dag på F1-korsningarna och ca 400 g/dag på de renrasiga djuren på bra bete/grovfoder. I en intesiv uppfödning har den förmåga att ansätta fett om den inte slaktas vid tillräckligt låg ålder. Rasen ligger högst i ranking i slaktkvalitet bland raser i Australien och Sydafrika. I undersökningar har Dorpern även konstaterats ha ett högre slaktutbyte än andra raser (51%).
Fruktsamheten är ca 1,7 lamm/tacka och Ina betäcker sina ungtackor vid 8 mån. Ungtackorna har en fruktsamhet på ca 1,2 lamm/tacka. Den vita Dorpern har lite högre fertilitet, 1,9 lamm/tacka. Födelsevikten är ca 4 kg och Dorpern har mycket goda modersegenskaper. Det är vanligt förekommande att betäcka 3 ggr på 2 år.
Andra goda egenskaper hos rasen är att den är tålig och har låg dödlighet. De har mycket starka klövar och slits inte klövarna växer de relativt mycket.
Baggen väger 105-140 kg i vuxenvikt och tackan 75-95 kg.
I rasstandarden är utseendet viktigt och man eftersträvar harmoniska djur, en feminin tacka och en maskulin bagge. Dorpern är en ganska stöddig ras och har en förmåga att tränga undan andra mer försiktiga djur vid tex foderbordet.
Idag används Dorpern framförallt som slaktlammsbagge (terminal sire) tack vare den goda korsningseffekt som den medför. Korsningarna produceras framförallt till slakt och de självfäller ej.
Ina kommer att importera embryon från sin besättning i Kanada som är i karantän sedan 6 år tillbaka. Det är en av de få besättningarna som har ett så gott hälsotillstånd att den kan exportera. Hon kommer tillsammans med ett Kanadensiskt team att laproskopiskt placera 150-160 embryon i tackor som hon köpt i Sverige och som finns hemma på Boda Gård.
Före spolning av donatortackorna synkroniseras dem och ger ungefär 7,4 ägg per tacka för vit Dorper och 6,2 ägg per tacka för Dorper. För att kunna lägga in embryon hos tackor måste tackan finnas på plats 3 mån före inläggningen för att acklimatisera sig och 1 mån efter för att fostren skall hinna fästa innan transport. Inläggningen går till så att tackan sövs i två minuter medan embryot förs in.
Fårhälsovården och SLU är mycket intresserade och kommer att närvara för att bevittna händelsen.
Lammproducenterna och SF har stött Inas dispensansökan till Jordbruksverket om att få bedriva denna verksamhet och vi är mycket glada och förväntansfulla över de framsteg som denna teknik kan erbjuda Sverige till import och export av djur.
Är du intresserad av mer om dorper kan du läsa bla på:
Johanna Rangrost Ahlström