Flugor, fästingar, keds, löss och skabb orsakar irritation och sjukdom hos får. En del orsakar skada genom att lägga sina ägg på huden eller i redan skadad vävnad medan andra irriterar huden genom att de äter direkt av huden eller av stötta hudrester. Alla kan orsaka så mycket irritation att foderintaget störs och vikt- och/eller konditionsförlust uppstår. Ullen/fällens värde försämras alltid.
Flugor
De första fallen i år av ”flystrike” (det engelska namnet för att fluglarver attackerar får) har konstaterats i Skottland. Flugor av typerna green- och bluebottle lägger ägg som snabbt utvecklas till larver som sedan äter sig in genom huden på fåren. Flugorna dras till områden som är nedkladdade med avföring eller har sårskador från t ex klippning eller trasiga öronbrickshål. Det är visserligen möjligt att fluglarver kan rensa upp ett sedan tidigare infekterat område genom att de äter upp den sjuka vävnaden men för det mesta gör de betydligt mer skada än nytta och orsakar fåren stort lidande. Fåren försöker ofta klia sig fria från sina plågoandar vilket bara river upp området ännu mer och lockar till sig ännu fler flugor. I en del fall leder vävnadsskadorna till svåra infektioner som orsakar allvarlig sjukdom och dödsfall. Fly-strike, som det kallas, har ökat under senare år troligtvis på grund av den minskade användningen av shep-dips (när man doppar hela fåret i ett kemikaliebad som bekämpar både inre och yttre parasiter samtidigt) samt också på grund av klimatet då varmt och fuktigt väder ökar flugaktiviteten.
Fästingar
Fästingar är små parasiter som behöver suga blod på däggdjur eller fåglar en gång per år. De är inte artspecifika utan attackerar alla former av djur och fåglar. När de sugit sig fulla med blod efter 6-10 dagar faller de av värddjuret. Blodet räcker i ett år varpå fästingen måste suga blod igen innan den lägger tusentals ägg och sedan dör. I år har ett ovanligt stort antal fall där fästingar orsakat sjukdom och dödsfall hos lamm rapporterats. Fästingbetten orsakar dels lokala irritationer men för också över bakteriella- och virusinfektioner mellan de djur de biter.
Dessa sjukdomar är Fästingfeber( mildare feberattacker som i sig inte är så farliga men ofta underlättar för de andra infektionerna), Fästingpyaemia( infektion av varbildande bakterier i blodomloppet som leder till varbölder i leder m.m), Rödsjuka, Louping-ill( partiell förlamning som ofta leder till döden) och Erlichia. På senare år har antalet fästingar ökat markant, kanske på grund av klimatet men också på grund av stor tillgång på värddjur och på den minskande användningen av ovan nämnda sheep-dips.
Keds (Melophagus Ovinus)
Stora (mer än 5mm långa) vinglösa parasiter som suger blod och smutsar ner ullen men är inte sjukdomsframkallande i sig. Har blivit vanligare i England på senare år.
Löss
Små parasiter som dock kan upptäckas med blotta ögat. De äter hudavskrap eller suger blod och orsakar klåda som ger sårig hud och ullavfall. Löss är vanligt när man håller många får på en liten yta och en flock smittas vanligtvis av inköpta djur som bär parasiterna med sig. Kraftiga lus-angrepp orsakar viktnedgång och ullen blir värdelös. Det uppstår ofta misstag om djuren har smittats av kvalster eller löss och det är viktigt att hålla isär dessa två parasiter.
Kvalster
En speciell form av kvalster orsakar fårskabb. Detta kvalster lever större delen av sitt liv på fåret men kan överleva i 4 veckor på annan plats i väntan på ett nytt offer. Det är vanligt att man kan hitta kvalster på platser där fåren har kliat sig, som grindstolpar, buskar osv. Parasiten biter i huden och orsakar därigenom klåda som gör att huden skadas ytterligare. Fåret tappar i vikt och kan ibland dö. Huden blir tjock och ullen skadas och blir värdelös.
Skabbkvalstren sprider sig mycket snabbt och ett enda infekterat djur kan smitta ner en hel flock på några veckor.
Alla ekto-parasiter kan bekämpas genom att använda produkter som antingen behandlar en redan pågående attack eller som förebygger smitta. Det är mycket viktigt att hitta rätt diagnos så att man vet vilken parasit som ska behandlas. I princip alla ovan nämnda parasiter kan bekämpas men organofosfater i form av tidigare nämnda sheep-dips.
Pour-on preparat kan förebygga fly-strike men då är det viktigt att det hälls på tillräckligt mycket och tillräckligt ofta. Även fästingar kan bekämpas med pour-on preparat men om man har stora problem så är ett dip men flumetrin den bästa behandlingen.