Fanns det verkligen någon ekonomi i den stora arbetsbördan att driva tre olika flockar på två olika ställen? Helst skulle han vilja hitta ett mindre arbetsintensivt system för sina 1000 tackor och han kunde tänka sig att acceptera en lägre produktion. Det största problemet i hans nuvarande system var det stora antalet trillingar som tog mycket arbetstid att få adopterade till andra tackor. Några av de mest framåtsträvande NZ fårbönderna producerar numera 160-180% lamm i minimalt arbetskrävande system. Skulle vi kunna göra livet lättare för oss själva genom att ta till oss några av deras arbetssätt? Innan vi börjar på listan över huvudprinciperna bakom deras system ska vi dra oss till minnes vad en mycket framgångsrik NZ fårbonde sade: Urval De flesta NZ fårbönder föder upp sina egna rekryteringsdjur och kan därför göra urval för lätta lamningar osv. Skulle vi kunna gå över till egenuppfödda rekryteringsdjur i låglandsflockarna? Genetiskt framsteg De flesta baggar säljs på grundval av kontrollsiffror över deras produktionsresultat. Många lantbrukare använder korsningsbaggar (SuffolkXTexel) eller t.om sammansatta baggar ( 50% Romney 25% Texel 25% Finn) Kan vi använda korsningar vid framtagandet av rekryteringsdjur? Scanning och näringstillförsel Stora förbättringar i lamningsprocenten har uppnåtts genom att tackorna hålls i rätt kondition genom att betestillgången justeras under året. Betesvallarna bedöms regelbundet och tillgången mäts i kg t.s/ha Minimalt störande av tackorna Tackorna hålls med så låg djurtäthet som möjligt och man stör inte flocken mer än absolut nödvändigt. Lamm och tackor får knyta an till varandra där förlossningen ägt rum och man varken flyttar eller blandar djur under flera veckors tid. Skydd och klimat Visserligen är deras klimat bättre än vårt men det blåser mycket på NZ och man lägger stor vikt vid att alla betesfält ska ha bra vindskydd, speciellt för att förhindra att tackorna ”klumpar” ihop sig. Kan vi gå över till en lättare lamning? Långsiktiga åtgärder Detta kan bara bli möjligt om vi kan gallra bort problemdjur och selektera rekryteringsdjuren efter lätta lamningar. Vårt nuvarande system där rekryteringsdjuren föds upp i bergs- och uplandsområden ger oss ingen information om djurens genetiska kapacitet för ett enklare system. Dessutom ökar det risken för att föra in sjukdomar i flockarna. Självklart har det traditionella systemet stora fördelar, såsom hybrideffekterna på fruktsamhet och vigör, det naturliga urvalet för härdighet hos bergstackorna och den regionekonomiska betydelsen av rekryteringsdjursproduktion i bergsområdena. Teknik som elektroniska öronmärken möjliggör för oss att samla in information om korsningstackornas mödrars eventuella lamningssvårigheter, modersegenskaper osv. Under tiden pågår arbete med att ta fram ett fleregenskapsindex för longwool baggar som snart ska kunna vissa fakta om möjligheter till avelsarbete för fruktsamhetsegenskaperna. Rasen Lleyn är en kandidat till de lättskötta systemen i UK. Eftersom rasen har så hög fruktsamhet så behöver bara en liten del av flocken hållas renrasig för rekryteringsdjuren, medan Terminal sire systemet kan tilllämpas på resten. Ett exempel kan bli en del renrasiga Lleyn, en del Lleyntackor som paras med Texel och en del LleynXTexelkorsningar som paras med Suffolk. Kortsiktiga åtgärder Några nyckelåtgärder som kan underlätta för överarbetade låglandsbönder är – Senarelagd lamning när vädret är bättre och betet har kommit igång att växa, utveckling av klöverbaserade slutgödningssystem som maximerar antalet lamm som går till slakt direkt från bete samt organiserande av fler ovädersskydd ute i betena.