De senaste tipsen har handlat om baggdelen av avelsekvationen. Den här veckan handlar det om den andra delen, tackan. Till och med med de nuvarande dåliga lammpriserna så handlar det till syvene och sist om antalet lamm sålda per tacka som betäcks av en bagge. Hos en lammproducent är ofta den största utgiften underhåll av tackan och då innebär det att varje extra unge blir extra inkomst. För att kunna utnyttja den här extra vinstpotentialen behöver varje lammproducent en avelsstrategi.
Avelsstrategi
Din avelsstrategi behöver inte vara komplicerad. Det första steget är att bestämma vilken typ av tackor du vill ha i din besättning. Med det menas inte färg, ras etc. utan nu handlar det om tackans prestation. Om du letar efter tackor som ska producera 1,4 lamm per tacka då är rasen oväsentlig.
För att uppnå målet på 140 uppfödda lamm per 100 tackor så behöver du ca 1,7 födda lamm per tacka. Bra skötsel gör att du når dessa mål med i princip alla raser. Om du däremot vill göra så mycket vinst som möjligt per tacka så kanske du vill ha mer än 150 uppfödda ungar per 100 tackor. Då kan det hända att du behöver korsa in en mer fertil ras (t ex Finull) i tackorna. När du har bestämt vilken ”sorts” tacka du vill ha så är nästa steg att bestämma dig för om du skall köpa in livdjuren eller rekrytera dem från din egen besättning.
Att köpa livdjur
För mindre besättningar kan det vara svårt att rättfärdiga ett köp av en eller två extra baggar och då kan det verka vettigt att köpa livtackor. Det finns dock några nackdelar med att köpa in delar av besättningen.
Till att börja med så finns det hela bio-säkerhetsaspekten. Sjukdomar som scrapie, CLA och Maedi-Visna mm, resistenta parasiter och skabb kan komma in i en frisk flock om du råkar köpa smittade djur. Bortsett från sjukdomsriskerna så finns det ett problem med att få en jämn kvalitet på djuren. Det finns inte så många specialiserade avelsbesättningar och att köpa en flock utan ordentlig bakgrundsinformation minskar möjligheterna att öka produktiviteten i din besättning.
Att föda upp egna livdjur
Michael Gottstein anser att för större besättningar är det ett måste att rekrytera livdjur från den egna besättningen. De som kan ha tre eller fler baggar borde producera sina egna livdjur. Det bästa sättet är att dela besättningen i två delar. Om baggen du vill ha livdjuren från är en Belclare (en fertil vit ras) så väljer du färgade tackor (t ex raser med mörka huvuden så som Suffolk) till den baggen. På det sättet maximerar du hybrid effekten och ökar därmed flockens prestation. Resten av tackorna får gå med baggen som producerar slaktdjur. Det är svårt att komma under den naturliga nivån på 20 % för ersättningstackor och sedan behöver du lite extra djur för att ersätta dåliga tackor som du slår ut.
Trillingar
Trillingar är den största orsaken till att de flesta lammproducenter säger att de inte vill ha en ökad kullstorlek. Problemet är att när man ökar antalet ungar per tacka så ökar också andelen trillingfödslar. Olyckligtvis så finns det ingen ras som föder 100 % tvillingar och inga enlingar eller trillingar… Men hur stor är den här frågan egentligen? Data från Teagasc visar att efter lite förluster vid födseln och ett visst adoptionsarbete är det ca 6-7 % av tackorna som faktiskt föder upp trillingar, även i de mest fruktsamma besättningarna. Är detta ett litet pris att betala för de extra inkomster man får?
Varje 0.1 lamm som man föder upp är värt €6.50 per tacka netto vinst. Resultat från gårdar som var med i TET- projektet hade en avvänjningsgrad per tacka som hade gått med bagge som var spridd från 1.26 till 1.79. Detta gör en skillnad på i nettovinst per tacka från toppen till botten. För en besättning på 100 tackor blir det €3 445 extra nettovinst per år. Budskapet är tydligt – pengarna finns i lammen! Maximera din vinst genom att förverkliga en avelsplan.