Den grovfodermajs som skördas i Sverige idag används främst till mjölkkor bl.a. eftersom majsen har ett högt kolhydratinnehåll samt fungerar som ett bra strukturfoder. Dessa egenskaper gör även att majsen skulle kunna användas som foder till växande nötkreatur och lamm, vilket inte är så vanligt idag.
Kunskapen om att använda grovfodermajs till växande nötkreatur är relativt begränsad i Sverige och Sofie Johansson har i sitt examensarbete sammanfattat en del av den forskning som gjorts på grovfodermajs. Förhoppningen är att kunna öka kunskapen och intresset för användning av grovfodermajs till växande nötkreatur. Mycket av denna kunskap kan även tillämpas på får och lamm men för att kunna använda majsen krävs att den finfördelas med fullfodervagn eller liknande. Sofies litteraturstudie behandlar både odling, skörd och konservering av majs samt utfodring med grovfodermajs till växande nötkreatur.
Tidpunkten för sådd av majs infaller i april eller början av maj då jordtemperaturen ligger mellan 6 och 10°C. Majs kräver en hög temperatur och mycket vatten under tillväxtperioden. Majs skördas under hösten då torrsubstanshalten (ts-halten) är över 30 % eller då plantorna utsatts för den första höstfrosten. Majs har ett lågt proteininnehåll, ett energiinnehåll runt 12 MJ/kg ts samt ett varierande stärkelseinnehåll från ca 17 till 40 % av ts. En klöver/gräsensilagebaserad foderstat som kompletteras med grovfodermajs fungerar därför utmärkt till växande ungdjur eftersom de olika ensilagen kompletterar varandra. En blandfoderstat med klöver/gräsensilage samt grovfodermajs gör att uppfödningstiden för att få slaktmogna ungdjur minskar till följd av en ökad tillväxt med ca 0,2 kg/dag. Fettansättningen kan dock öka om grovfodermajs ingår i foderstaten, vilket gör att andelen majs i foderstaten ska anpassas efter djurens förmåga att ansätta fett. Någon försämring av ätkvaliteten på kött från djur som utfodrats med grovfodermajs har inte setts.
Grovfodermajs kan användas som enda grovfoder eller tillsammans med något annat grovfoder för att kombinera foderstater till växande djur. Olika kombinationer ger olika koncentration av energi i foderstaten, vilket kan anpassas efter tillväxt, kön, ålder, ekonomi samt den önskade slaktkroppsvikten. Grovfodermajs i kombination med gräsensilage eller gräs/klöverensilage kan vara en utmärkt kombination till växande djur eller får då ensilagen kompletterar varandra. Majsensilage har ett högt energiinnehåll men ett lågt proteininnehåll, medan gräsensilage innehåller mindre energi men mer protein än majsensilage. Vid utfodring av grovfodermajs till växande nötkreatur finns stora skillnader mellan både raser och kön. Tjurar som utfodras med grovfodermajs konsumerar t.ex. mer ensilage än stutar och har dessutom en högre tillväxtkapacitet än stutar. Kvigor och stutar har lättare att ansätta fett än tjurar (precis som tacklamm lättare ansätter fett än bagglamm), vilket gör att de bör utfodras med en lägre intensitet än tjurar för att undvika fettavdrag vid slakt.
därmed minska lagringsproblemen. I hela Europa rekommenderas en hackelselängd runt tio mm.
Vid utfodring med majsensilage är det dock viktigt att komplettera med proteinfodermedel samt vitaminer och mineraler eftersom majsens innehåll av dessa är relativt låg.
Majs har ett högt sockerinnehåll och är lätt att ensilera, vilket borde betyda att tillsatsmedel inte behövs för att påskynda denna process. Majs är känsligt för värme då silon har öppnats och för att få ett lagringsstabilt ensilage med en bra hygienisk kvalitet kan tillsatsmedel vara ett bra hjälpmedel. Hackelselängden är också viktig för att undvika lagringsproblem och ju kortare ensilage desto lättare är det att packa silon och
Sådd vid rätt tidpunkt kan ge ett majsbestånd som avkastar upp mot 14 ton ts/ha i Sverige.
Läs hela arbetet på http://ex-epsilon.slu.se/archive/00002513/01/Johansson_S080527.pdf