Att slakta problemtackor och ha bra ersättningsdjur är ett viktigt instrument för att minska arbetsbördan och öka vinsten. Varje år möter jag hundratals fårägare som gnatar om hur mycket arbete det är med får. Det mesta arbetet kommande år hänger på beslut som du tar vid den här tiden på året.
Nya Zeeland hålls ofta fram som ett gott exempel som vi här på Irland kan lära av. ’Easy-care’ (lättskötta) är huvudordet i lammindustrin. Oturligt nog så finns det inga ”Easy-care”raser. Många olika rasföreningar hävdar att deras ras är den ultimata för ”Easy-care”system. Riktiga ”Easy-care”får föder du upp på din egen gård. En ”Easy-care”flock tar år att bygga upp och den är resultatet av en strikt utslagningsstrategi av tackor som inte har ”Easy-care”karaktär.
När du planerar att sortera bort utslagstackor så ska du sätta dig ner och fundera ett slag på vilka får du vill få bort ur din flock. Gamla tackor, tandlösa tackor, de i dålig kondition och de med mastit är de lätta att identifiera och klara kandidater för slakten.
Tackor som inte födde upp sina ungar på grund av att de hade låg mjölkproduktion eller dåliga modersinstinkter och tackor som har haft framfall är också utslagstackor. Om du har märkt upp dessa vid lamningen så är de lätta att sortera ut.
Nästa grupp att titta på är problemtackor. Det är de tackor som tar upp merparten av din tid resten av året: tackor som ständigt är halta, som har problem vid lamningen, för stora eller sönderbitna spenar, låga juver etc. Åter igen, om det är en lättskött flock du vill ha så är det sådana här djur du måste ta bort.
Nästa steg är att planera din livdjursstrategi. Om du utgår ifrån att naturligt tackbortfall är 4 % per år så har du något att börja med. Utslaktning av tackor av orsaker som dåliga juver, tänder, lamningsproblem, ålder mm kommer att addera på ytterligare 15-20 %. Om du sen vill börja sortera bort de som räknas till gruppen problemtackor så får du lägga på ytterligare 5-10 %.
Kort sagt; i de flesta besättningar så måste man ersätta 24 % av antalet tackor man har varje år.
Om ditt mål är att ta bort tackor på grund av att de är svårhanterade så kommer det till ännu mer.
Livdjur är dyra. Om du köper in dina livdjur så är det inte så stor mening med att slå ut tackorna efter ”Easy-care”strategin eftersom du inte känner till hela bakgrunden hos besättningen du köper ifrån.
Om du föder upp dina egna livdjur så måste minst 50 % (om man räknar på att man har 1.3 uppfödda lamm per tacka) av tackorna gå tillsammans med avelsbaggen. Detta för att du ska få tillräckligt många tacklamm att välja livdjur från.
Kostnaden för ett livdjur är ca 120 €. Om du ska ersätta 20 %, så kommer ersättningsdjuren kosta 2400 € (20 tackor x 120 € st) för varje hundratal tackor i besättningen.
Motvikt till detta är de 800 € som du får för utslagstackorna (16 tackor x 50 € var om man har tagit bort de 4 % som dött innan utslaktningen). På så vis blir kostnaden för livdjuren 1600 € per 100 tackor eller 16 € per tacka.
Är 16 € per tacka ett för högt pris att betala? Titta på alternativen. Där utsortering inte sker kommer du få färre lamm från magra tackor, högre antal döda från gamla tackor, mer problem i lamningen från tackor med lite mjölk, mastiter och lamningssvårigheter, högre arbetskostnader för att ta hand om hälta och trassel vid hanteringen av djuren.
Budskapet är kristallklart: om du vill ha en produktiv och lättskött flock så behöver du 24 % livdjur varje år!
Om du vill gå det sista steget och ta bort arbetskrävande, svårhanterade tackor så behöver du 30 % i minst 3-4 år.