Följ ett spännande samtal mellan engelska Richard Chantler, en internationell dräktighetsscannare och avelsuppfödare för Romney utanför Nya Zeeland och Murrey Rohloff, en ledande avelsbagguppfödare på NZ som också är en internationell ”fårindustri-strateg”.
Följande text är en översättning av en artikel som publicerades i NSA Winter Focus 2006. Den är en konversation mellan engelska Richard Chantler, en internationell dräktighetsscannare och avelsuppfödare för Romney utanför Nya Zeeland och Murrey Rohloff, en ledande avelsbagguppfödare på NZ som också är en internationell ”fårindustri-strateg”, känd i hela Storbritannien och på Irland för sina slående budskap till avelsbesättningarna; att de ska komma in i 2000-talet och förse produktionsbesättningarna med livdjur som passar slaktproduktionen och inte utställningsringen.
Chantler: – Jag varit i NZ och scannat tackor sedan 1987 och redan då pratade alla om ”easy-care”, men alla hade olika system…
Rohloff: – Det beror på att vi har ett uttryck som har utvecklats tillsammans med lammproduktionen på NZ under årtionden. Easy-care är inte ett produktionssystem. Det är den genetiska förmågan hos fåren att producera bra till minsta möjliga kostnad och arbetsinsats för djurägaren.
Produktionssystem kan variera från en mycket liten arbetsinsats, där fåren huvudsakligen går på bete och kontakt med människor endast sker vid enstaka hanteringar, till mycket intensiva besättningar med hög djurtäthet. Båda systemen kan tom använda samma bagguppfödare. Det är den genetiska förutsättningen djuren har att fungera naturligt t ex med lätta lamningar och starka livskraftiga lamm som reducerar skötselkostnaderna och därmed blir ”easy-care”.
Chantler: – Nästan alla får jag dräktighetsscannar i NZ är av rasen Romney eller Romneykorsningar. Är alla dessa ”easy-care” eftersom de inte bara finns över hela landet utan också i alla sorters besättningar?
Rohloff: – Romneyn är det huvudsakliga moderdjuret i våra produktionssystem eftersom hon anpassar sig lätt och ger en god dubbel inkomst.
Om en lammproducent upptäcker att hans arbetsbörda, speciellt under lamningen, inte minskar eller i värsta fall ökar kontinuerligt så byts livdjursleverantören ut direkt. Här är det marknadskrafterna som styr. De livdjursuppfödare som inte producerar genetiskt bra djur försvinner ganska snart. Det är därför de flesta av dina scanningkunder köper djur från en begränsad grupp uppfödare; de är dom som säljer baggar som lämnar efter sig tackor som klarar sig själva. För sjutton, en enmansbesättning börjar närma sig 3000 livdjur – det finns bara 24 timmar per dygn!
När man pratar om detta så finns det så klart ett spektrum av ”easy-care”förutsättningar. Men det mesta av detta handlar om vad du vill att dina djur ska ha för ytterligare egenskaper i sin arsenal.
Chantler: – Jag har scannat över en miljon tackor på NZ nu. De flesta besättningar är mindre intensivt skötta nu än de var för 20 år sedan, så”easy-care” verkar ha förbättrats. När du pratar om djurens arsenal av egenskaper, vad ingår i ”easy-care”mixen?
Rohloff: – Lätta lamningar och starka lamm är det mest uppenbara för att spara arbetstimmar. Om man jämför med 1970-talet då det gick en man på 500 tackor i en Romneyflock, oavsett var man var. Nu handlar ”easy-care” om att tackorna naturligt klarar sig bra i olika sorters terräng till en låg kostnad. Vi kan inte kontrollera intäkterna fullt ut eftersom priserna varierar både mellan och inom säsongerna. Däremot så kan vi hålla kostnaderna nere genom att ha får som inte kräver en massa mediciner och behandlingar då de är naturligt friska och har bra förutsättningar för att lätt föda en frisk avkomma. Jag älskar låga kostnader eftersom vinsten är det som blir kvar.
Låt oss prata om egenskaper som alla får behöver ha för att kosta så lite som möjligt, oavsett vilket produktionssystem man har.
Klövar; de är djurets fundament. Om de är strukturellt osunda så blir de en grogrund för fotröta och överväxta klövar och då måste vi lägga ner en massa arbete och pengar på att hålla efter det. Om inte bagguppfödarna har sådant urval så blir deras integritet ifrågasatt och de förlorar snart kunder eftersom nya zeeländska lammproducenter inte går med på att köpa problem till sin besättning.
Rörlighet, vitalitet och födgeni (att kunna föda sig på bete) är också mycket viktigt. Likaså ska de kunna konkurrera om betett i gruppen så att man kan ha betesrotation med högt tryck på betet eftersom detta är det bästa sättet att förvandla gräs till pengar. Det är viktigt att komma ihåg att de avelsbesättningar som föder upp sina livdjur på bete har efter många år anpassat djuren till de förhållandena. Man får mindre vitalitetsproblem med dessa jämfört med dem som föds upp intensivt på kraftfoder. Om man bara använder de största av de intensivt uppfödda baggarna under många år så får man ett urval på de som ger god respons på festmat och inte gammalt hederligt bete, som en stor del av industrin ändå har som huvudföda. Det faktum att hälften av Storbritanniens baggar genomför mindre än tre betäckningssäsonger visar hur hög kostnad det blir per lamm efter baggen, speciellt om dessa baggar betäcker små grupper.
”Easy-care”får är också de djur som har en stark sexualdrift. Jag är helt förstummad över hur få tackor en bagge i Storbritannien eller på Irland betäcker. Här på NZ så förväntar vi oss att varje bagge klarar av 150 tackor var. Jag har många kunder som har 5 baggar till 1000 tackor och då blir det inte fler än 10 % kvar som betäcks på andra cykeln. Tom ungbaggarna kan klara av 100 tackor var. Baggar med god rörlighet, fria från fotproblem och som är välfodrade har stor betäckningskapacitet. Detta håller nere betäckningskostnaderna.
Chantler: – Du har sagt i många år att hälften av aveln handlar om selektion och hälften om utslagning av djur, kan du förklara hur du menar?
Rohloff: – Om det är något som stör så ta bort det. Ge inte djuret en chans att lämna dåliga spår i den framtida genuppsättningen. Det är pga detta som nya zeeländska lammproducenter ifrågasätter livdjursuppfödare om man börjar få problem med dåliga klövar eller problem i lamningen efter en viss bagge. Därför säljs endast ca 40 % av de baggar som har plockats ut som livdjur; de måste vara sunda och produktiva. Om man fixar till klövarna eller liknande så fördröjer man bara problemen tills de uppstår hos köparen.
Chantler: – Du var en av de första uppfödarna i världen som hade en ökad motståndskraft mot inälvsparasiter, är detta en del i ”easy-care”-strategin? Hur bra kan detta egentligen mätas och är det vårt bästa recept mot resistens mot avmaskningsmedel?
Rohloff: – Absolut! Inälvsparasiter är den enskilt största hälsokostnaden för lammen. Om parasitresistenta får inte behöver behandlas lika ofta så har man gjort en stor besparing. Men den största vinsten är att lammen mår bättre och presterar bättre. Genetiskt så har vi minskat äggen i träckproven med 55 %, dvs halverat smittan. Resultatet är att fåren endast får avmaskningsmedel två gånger under sin livstid och det är när de är unga lamm. Jag använder aldrig avmaskningsmedel på vuxna får numera förutom i karantänsyfte när nya får köps in till min besättning.
Olyckligtvis så upplever fårägare världen över hur resistensen mot avmaskningsmedel sprider sig. Det finns olika skötselstrategier för att sakta ner resistensproblemet men den enda långsiktiga lösningen är att avla på djur som är mindre åtråvärda som värddjur för parasiter. Jag tycker att alla moderdjur skulle ha med detta i sitt avelsprogram, annars kan det hända att framtida generationer fårägare inte orkar med allt trassel med att försöka klara av ett hälsoproblem som man har liten eller ingen kontroll över.
Chantler: – De senaste 15 åren jag har scannat din och många av dina kunders besättningar. Jag skulle tro att din besättning och dess avkommor har det högsta antalet ungar scannade av alla rena raser på the South Island och jag vet också att du har ett högt antal trillingar. Hur får du ihop trillingar med ”easy-care”?
Rohloff: -Ja, för att komma över 200 % lamm varje år så måste man ha ca 15-20 % tackor med trillingar. Du scannade 227 % på de som ska lamma tidigt och det är mina 5-åringar och äldre. Nästan en tredjedel av dem ska ha trillingar.
Trillingar ger mer bekymmer än enfödda och tvillingar och har ungefär dubbelt så hög dödlighet ute i hagen i lamningen. De tär sällan vi hjälper till vid födseln av enfödda. Development Group Romneys har rymliga bäcken och lammen är spetsiga så det brukar gå bra. Ibland får vi fellägen på tvillingarna som vi måste hjälpa rätt men det brukar inte ta så lång stund. Men att ha en grupp trillingtackor är en helt annan sak när det gäller att ta hand om dem på bästa sätt. ”Easy-care” innebär fortfarande att tackorna har lätta lamningar och är aktiva mödrar åt de nyfödda. De som tror att ”easy-care” är ett annat namn för ”ingen omsorg om djuren” har missuppfattat det hela. Fler problem händer med trillingtackor; framfall, bukhinnebristningar och söndertuggade spenar mm. En del problem kommer redan innan lamningen men det vanligaste problemet är fellägen. Lamm som kommer samtidigt eller någon död unge i kullen som ligger i vägen och stoppar upp hela födsloprocessen så att de andra ungarna kan råka illa ut. Vi behöver se över trillinggrupperna minst två ggr per dag för att kompensera för riskerna det innebär med trillingar. Det är därför det är viktigt att scanna besättningar som brukar få många trillingar så att man kan ge dessa tackor den extra omsorg och uppmärksamhet som de behöver, vilket ofta är mer än resten av flocken även om de bara är en liten del av den. Trillingar i vilken besättning som helst innebär extra arbete men om man satsar på ”easy-care” så går det inte åt så mycket tid till enfödda och tvillingar; tid som man kan ge till trillingarna.
Chantler: – Du har rest över hela Storbritannien och Irland de senaste åren. Hur mycket ”easy-care” är djuren där enligt din måttstock?
Rohloff: – Många av moderraserna bland fåren som går på naturbetena har vissa av dessa egenskaper; så som snabba lamningar och starka ungar. Men de har ofta ett begränsat spektrum ”easy-care”-egenskaper. T ex så är klövproblemen mycket vanliga och vem avlar på djur som är resistenta mot parasiter, mer än du Richard? Att avla på Scrapie-resistenta djur har äntligen blivit universellt accepterat, varför inte andra sjukdomar och strukturella problem?
Olyckligtvis så saknar många av faderraserna merparten av ”easy-care”-egenskaperna. Detta gör att de riskerar att väljas bort i framtiden som livdjursraser.
Lammproducenter i Storbritannien och på Irland måste sätta stor press på livdjursuppfödarna att sanera sina raser och jobba för egenskaper som mindre huvuden och smalare skuldror så att fåren kan fungera naturligt; t ex föda utan hjälp. Ekonomin håller på att förändras inom lammproduktionen så i framtiden kommer marknadskrafterna göra det svårt för avelsbesättningar med ”utställningsdjur”. Att få bort arbetskrävande egenskaper hos djuren tar årtionden i en liten besättning så det är bra om de kommer igång.
Chantler: – Att importera för att få in ”easy-care” är ett verktyg som bara ett fåtal använder i Storbritannien. Skulle det kunna användas mer?
Rohloff: – Du, Richard, har en hel besättning baserad på Kiwi-gener. Faktumet att du fortsätter importera gener från det bästa av vår nästa generation måste vara svar nog på den frågan.